27/2-07 Bussolycka

Usch, så fort livet kan ta slut. Det känns svårt att skriva något vettigt idag när så många känner sorg och vanmakt. Inte tror man att livet ska ta slut på en vanlig linjebuss när man är på väg till jobbet. När det händer sådana här olyckor så påminner man sig själv om att man ska älska sina nära och kära, kramas ofta och tala om hur mycket de runt omkring en betyder för en. Det är lätt att glömma bort det när man stressad lämnar ungarna på dagis, stressar genom en arbetsdag och sen kommer hem och är trött och ska försöka upprätthålla något slags familjeliv där städning, tvättning, matlagning och nattning av barn är i fokus. Stanna upp i vardagen, kramas, lämna disken och kryp upp tillsammans i soffan och mys. Det blir dagens goda råd.

Idag tänker vi på dem som är drabbade och deras anhöriga. 

26/2-07

Hjälp, vad jobbigt det är ha barn emellanåt. Och då är vi ändå välsignade med relativt lätthanterliga barn. Men desto värre blir det när de är jobbiga.

Ilian vaknade inatt och ville inte alls somna om. Han ville inte ens äta vilket är rätt ovanligt för att vara honom. En och en halv timme höll han på att gnälla och jag höll på att få spunk till slut. Ingenting dög. Han ville ha nappen men när han väl fick den så spottade han ut den, flaskan ville han inte ha och inte dög det att ligga bredvid mig i sängen heller. Till slut fick jag nog och buffade på KG så att han skulle vakna och lösa av mig. Han tittade upp och sen vände han sig om och somnade om. Inget han kommer ihåg idag. "Varför väckte du inte mig". Jo, tack. När jag tänkte tanken att skaka om maken ordentligt så somnade äntligen lillskrutten. Jag låg på helspänn ett tag men somnade rätt snart. Hann inte mer än sluta ögonen så kommer Tilde och ville sova hos oss. Men det brukar vara helt ok så hon kröp upp mellan oss, gosade lite och somnade om.

Man kan ju kanske tänka att "nu när gossen var vaken inatt så sover han nog länge på morgonen". Eller hur? Halv sju var det dags igen. KG gav honom mat eftersom han ändå går upp då. Jag låg och dåsade i en halvtimme till sen var det bara att så snällt gå upp. Men jesus så trött jag var idag.

Sen har det varit full fart hela dagen. Tilde är hemma på måndagar så jag vet att det brukar bli jobbigt då. Måndagar brukar vara en bra dag till utflykter eller att träffa Minya och leka av sig lite. Men idag hände det ingenting och då brukar läget bli lite jobbigt och rastlöst. Idag var det dessutom lite extra gnälligt. Vet ej varför. Kladda med fingerfärg är väl det mest avancerade vi gjort idag.


Ilian fortsatte dagen på samma sätt som han började. Med att vara gnällig och missnöjd. Det är så himla tråkigt när han är så eftersom han nästan alltid annars är glad. Hoppas att kommande natt blir bättre. Jag får väl ha en stekpanna i närheten (inte att steka bäbis i utan slå i skallen på maken).


Vi börjar bli lite skeptiska till Ilians diet. Det verkar inte hjälpa så mycket med den laktosfria kosten. Eksemen kvarstår och dessutom hatar han vällingen. Stackars barn! Jag försöker få tag på barnläkaren för att diskutera vidare vad vi ska göra. Det känns ju onödigt att tvinga i honom det här om det iaf inte hjälper.





Ikväll blir jag ensam hemma med barnen. KG ska på kall rökövning i Östhammar. Till hans stora besvikelse för egentligen skulle han till Gävle på hockey. Men nu tar vi hockey på onsdag istället. Det kan ju vara kul för en annan och se LHC spöa Brynäs. 

Kramar från Bea


25/2-07 Första försöket

Jaha, då kände vi oss också manade att skaffa blogg. Här kommer ni att kunna läsa om oss här i Öregrund och främst då om barnen. KG och jag är väl kanske inte så intressanta längre. Det kommer nog ta ett tag innan vi har fått kläm på hur det hela fungerar, framförallt med bilder och så, men misströsta inte mina vänner. Tids nog kommer vi också att ha lärt oss denna nya vana att "blogga".

Idag så har vi på Kärrdalsvägen varit lite trötta. Allt på grund av vår käre vän Jens 30års fest igår kväll. Men tänk så trevligt det va! God mat, bra musik och trevliga människor. Precis som det ska vara. Jag (Bea) börjar redan känna prestationsångest inför mitt 30årskalas. Men i och för sig, det är ju en eeeevighet dit. Vi kom hem vid tvåtiden och skickade hem syrran med familj som suttit barnvakt. Kl 07.00 gick KG upp med barnen medan jag låg kvar någon timme till. Gick sen upp till nybryggt kaffe och glada barn (och en trött man).  Sen vid niosnåret bar det av på babysim. Ilian var glad som vanligt och Tilde var som en liten fisk.  När vi kom hem la vi först barnen och slängde oss sedan på soffan men insåg ganska snart att vi borde passa på att sova lite vi också. Så fick det bli. Resten av eftermiddagen ägnade KG åt att städa bilen för den stundande försäljningen och jag fixade käket. Jag tog mig sedan i kragen och åkte iväg på ett boxpass tillsammans med Thessan och Bellan. Ruggigt jobbigt men tänk vad skönt det känns efteråt. 

Ja, det var väl allt jag hade att bidra med idag. Sköt om er allihopa!


      
 


RSS 2.0