26/11-07 Vårt tredje barn föds

Måndagen den 26 november hade vi fått tid för igångssättning kl 8.30 på morgonen.

06.00
Vi gick upp vid och gjorde oss iordning för att åka in till UAS och förlosningen. Strax före sju kommer Thessan och Thomas runt. De skulle ta barnen till dagis lite senare på morgonen.


Här är det sista kortet på magen taget på morgonen.

07.00
Jag ringer in till förlossningen för att kolla att tiden vi fått fortfarande gällde. Sköterskan berättade att det var rätt hektiskt där inne just då och att vi kunde ta det lugnt in och komma framåt nio, halvtio. Det kändes bra eftersom det var ett helvetesväder ute och halt.

09.00
Vi kommer in till förlossningen och fick träffa sköterska och läkare nästan på en gång. Jag fick sitta med CTG-kurva i en timme nästan och bäbisen mådde toppen. Läkaren undersökte och konstaterade att det inte riktigt var moget för förlossning men att man kunde sätta igång det det närmaste dagarna. Jag blev lite modstulen till att börja med eftersom jag räknat med att det skulle bli förlossning under dagen. Läkaren förstod hur jag kände och sa att hon inte hade några planer på att skicka hem mig utan att jag kunde stanna där över natten och sen om det såg lugnt ut nästa morgon så kunde de sätta igång det då. Hon föreslog att vi skulle åka ner på stan och sen komma tillbaka på eftermiddagen för en ny undersökning. Kanske kunde en dag på stan göra att det hände saker.

Vi åkte ner på stan för att passa på att uträtta lite julklappsbestyr. Vi klarade av Mysan, Tilde, Ilian och gammelmormor. Alltid något, vi får se när det blir tid att åka in nästa gång. Det beror väl på när jag har återhämtat mig och orkar springa på stan.

04.00
Vi hade stämt träff med Lasse som var på väg upp till Sundsvall och hade vinterdäck med till oss. Desirée var också med och skulle ut till Öregrund för att hämta lite saker som hon glömt sist hon var här. Planen var var nu att följa med oss på kollen på förlossningen och sen åka med KG ut till Öregrund. När vi sen kommer tillbaka till förlossningen så säger de åt oss att gå och fika och komma tillbaka en helvtimme senare. När halvtimmen gått och vi var tillbaka så säger barnmorskan att de nog kan sätta igång det redan på kvällen. Hjälp! Vi som nu räknat med att det skulle bli dagen efter. KG skjutsar ner Desse till bussen och jag byter om och får återigen sitta med CTG-kurva. Barnmorskan sätter också en nål i armen för att förbereda för dropp.


Inga värkar och visst ser jag glad ut!

17.30
 Barnmorskan kommer igen för att göra en koll för att se om det hade börjat öppna sig. Hon kunde tyvärr inte känna ordentligt utan ville att en läkare skulle kolla. Läkaren kom och hon började med att hålla en föreläsning om riskerna med en igångssättning om inte kroppen var reda för det och att vi nog kunde ställa oss in på att åka hem och komma tillbaka om några dagar. Men sen undersöker hon och säger att hon hade kunnat besparat oss föreläsningen för det var helt klart redo för att sättas igång.

18.00
Läkaren tog hål på fosterhinnorna och sätter en elektrod i bäbisens huvud. Det gör man för att man bättre ska kunna registrera hur bäbisen mår. Sen var det bara att vänta på värkarna som förhoppningsvis skulle starta av sig självt. En halvtimme fick jag vänta.

18.30
Första värken kommer krypandes och genast så kom känslorna tillbaka från tidigare förlossningar. "Just det! Det var så här det kändes!" Fram till klockan nio gick det hela riktigt bra. Jag gjorde allt jag läst att man skulle göra; vara uppe och gå, gunga med höfterna, kissa, KG masserade ryggslutet, jag drack mycket och däremellan kunde vi småprata och läsa tidningar mellan värkarna.


20.40
Det blir betydligt värre och barnmorskan föreslog att jag skulle pröva på lustgasen. "Jesus,så fruktansvärt hemskt det är att föda barn!" Jag hade inga vidare bra erfarenheter av lustgas från Tilde förlossning då jag mådde jätteilla (Ilian hann jag ju inte med alls) och jag var nog lite skeptisk denna gång. Det visade sig dock fungera superbra! Jag var stenhög emellanåt. Barmorskan förklarade hur jag skulle andas och att jag skulle försöka undvika att andas ut något av lustgasen i rummet. Hon sa också att hon trodde det skulle bli bäbis innan hon gick av sitt pass klockan halv tio.



21.15
Natt-teamet kommer in och presenterade sig. En sköterska, en barnmorska och en läkarstuderande som skulle vara med om sin första förlossning och skulle ta emot barnet när det kom. Han hetter Gilbert och var supernervös. Stackarn! Jag kan tänka mig att de trodde att det skulle bli en enkel förlossning eftersom jag varit med tidigare och att det därför var smidigt att han fick vara med på just vår förlossning. De kände på magen och sa att de trodde nog att det var ett litet barn. De undersökte mig och konstaterade mig att jag öppnat mig fyra centimeter. Jag blev lite deppad då för jag trodde verkligen att det började närma sig. Barnmorskan sa då att det kunde vara allt mellan tio minuter och flera timmar kvar. De satte dropp för att skynda på det hela lite och jag fik ställa mig på knä i sängen lutad mot huvudänden och så fort de gått från rummet så dundrade värkarna igång och det kändes som om jag skulle börja krysta på en gång. Teamet kom tillbaka från rummet intill och sa att de hört mig in dit och att de trodde att det var på gång nu. Usch, jag har något slags brölande ljud som jag bara lyckas åstadkomma när jag föder barn och börjar närma mig slutet. De undersökte igen och konstaterade att det var en liten bit kvar innan jag kunde börja krysta men att det nog var nära nu. Jag fick lägga mig ner igen.

ca 22.00
Nu trodde jag på allvar att jag inte skulle klara av att föda denna gången. Fy satan vad vidrigt det är! Man vill bara därifrån. KG baddade pannan och försökte filma lite. "Nu är han snart här" säger KG. Jag klamrar mig fast vid lustgasen som inte hjälper alls längre men jag använder den mellan värkarna istället för att bli lite hög och gråta mindre. Jag kände mig vid det här laget totalt värdelös och helt uppgiven. "Du är såå duktig Bea" säger Barnmorskan, men eftersom inget hände så kände jag mig allt annat än duktig. Barnmorskan undersöker och saäger att nu kan du nog börja krysta när som helst. Bra, tänkte jag då är det snart klart. Vi nästa värk försökte jag krysta men ingenting hände och jag höll på att bryta ihop. "Det var segt det här" säger BM. Hon föreslog att hon skulle sätta en kateter för att tömma min urinblåsa för det kunde vara det som var orsaken till att det var lite segt. Jag var inte så inne på tanken att säta kateter. Vet väl kanske inte riktigt vad det innebär men det låter ju hur otäckt som helst. Barnmorskan sa att jämfört med den smärta jag uthärdade under värkarna så kändes det inget alls att sätta en kateter men jag ville i alla fall inte. Jag sa att jag kunde gå och försöka kissa själv istället och det gick hon med på. Så iväg med Barnmorska, KG fick se till att droppställning hängde med och nu skulle jag försöka hinna med att kissa mellan två värkar. Jag kan tala om att det inte gick så bra. När jag satt där så kände jag hur barnet kom och Barnmorksan fick lite panik och skulle försöka få mig att absolut inte krysta nu utan koncentrera mig på att ta mig tillbaka till sängen så att skulle föda där istället. Så tillbaka till sängen för att krysta ut barnet trodde vi. Men icke. Inget barn syntes till och nu ville jag bara dö. Aldrig mer tänker jag genomlida detta!

22.45
Nu skulle barnet ut! De ökade på droppet ännu mera och nu var det bara att krysta som om det gällde livet. Vilket det kändes som om det gjorde för mig. Jag krystade på och varje värk kändes som en evighet.Och äntligen syntes huvudet på barnet. Nu fick jag inte krysta så hårt nästa gång utan bara andas igenom värken och det hade jag ingen lust med alls utan ville bara trycka på så hårt det gick så att det skulle vara över. Men barnmorskan höll emot genom värken trots mina böner att "ta ut ungen!". Sen kommer hela huvudet och Barnmosrkan säger att nu förstår hon varför det gick så trögt. Bäbisen kom "vidöppet", vilket innebär att ansiktet först. Hon hade alltså inte hunnit rotera färdigt. När huvudet väl är ute så ser man okså att bäbisen är intrasslad i navelsträngen och den stackars Gilbert får fullt sjå med att trassla ut barnet. Armen in där, andra armen under där.

23.17
Vid nästa krystvärk så glider hela barnet ut och eftersom hon låg med magen upp så såg KG på en gång att det var en liten flicka. Jag fick upp henne på mitt bröst på en gång och hon var såå liten och såå underbar. Tänk att det blev en flicka. Vi som var så säkra på en pojke. Det kändes faktiskt helt otroligt underbart med en flicka till.

 
Här är hon bara ngn minut gammal.

Tyvärr var det inte slut här utan den förbannade moderkakan skulle ut också. Jag hade absolut inga krafter kvar till att krysta mer och barnmosrkan försökte trycka ut den genom att hänga och trycka på magen. Herregud så ont det gjorde! Och inte hjälpte det heller. En timme senare och efter mycket möda så kommer den och då var det över! Nu kunde jag koncentrera mig på min lilla underbara flicka. Vi tyckte inte att hon var speciellt lik de andra barnen och näsan var lite sned efter förlossningen. Massvis med svart hår hade hon. Helt perfekt! 3220 gr och 50 lång.

Jag går sen och ska försöka kissa igen eftersom livmodern inte kan dra ihop sig om blåsan är fylld men det går inget bra och jag blöder en hel del. Efter ngn halvtimme har jag åtminstone lyckats tömma lite grann och slipper kateter men barnmorskan kommer in emellanåt och trycker på magen för att kolla hur mycket livmodern har dragit ihop sig. Jag säger till KG att jag aldrig mer kommer att gå igenom detta.

Sköterskan pysslar på och jag befinner mig i den där bubblan som man träder in i direkt efter förlossningen. Det är nedsläckt i rummet, bäbisen snuttar lite på brösten och det enda som hörs är surret från fläktarna. Så småningom kommer sköterska in med den traditionella brickan med varm dryck, cider och smörgåsar. Då insåg jag hur hungrig jag var.



Vi ringer till våra föräldrar som befinner sig i Normandie på väg upp från Spanien och berättar den glada nyheten. sen skickar vi sms till en väldans massa vänner och släkt.

02.30
Vi förflyttas till BB där vi får ett eget rum med egen dusch. KG somnar nästan på en gång. Jag ligger och studerar lilltjejen och förundras över hur bedrövligt, underbart, hemskt och förtrollande det är att föda barn. 

24/11-07 Ilian sjukhuset (igen)

Kan man skaffa klippkort på sjukhuset? Det här är ju inte sant vad Ilian råkar ut för elände. Senaste veckan har han varit väldigt förkyld och det har gjort att hans eksem blivit värre. Vet väl egentligen inte om det har något samband men man kan ju tänka sig att det har det om man har nedsatt immunförsvar. Hur som helst så  har hans eksem bakom öronen infekterats. I morse var det helt varigt och vätskade sig jättemycket. Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att höra vad jag kunde göra för att lindra lite för jag kan ju tänka mig att det gör riktigt ont. Telefonisten sa då att jag skulle åka till östhammars sjukhus för läkarvård. Så det var bara att sätta sig i bilen och åka till Östhammar. Vi fick en salva som innehåller antibiotika och kortison som han ska ha bakom öronen i 10 dagar.

Själv har jag haft en hel del känningar de senaste dagarna men inte så att det kommer igång på riktigt. Jag försöker ligga ner i den mån jag kan och ha en varm vetekudde som lindrar lite. KG är hemma hela helgen så jag ska vila riktigt och ta det lugnt. På måndag ska jag ju göra ett maratonpass så jag kan nog behöva all energi som går att uppbringa.

Igår gjorde jag min sista dag på jobbet vilket kändes lite vemodigt. Jag har ju verkligen trivts där. But I´ll be back!

22/11-07 Vänner

Vilka underbara vänner man har! Sofie och Johnny kom runt med med en nybakad kladdkaka på eftermiddagen. Sån´t kan verkligen göra en sliten gravid småbarnsmamma lycklig. Vi åt pannkakor och sen festade vi på kakan. Barnen lekte och var nöjda. Minya och Tilde leker så himla bra nu.

21/11-07 Bedömningssamtal UAS

Idag har KG och jag varit inne i Uppsala men inte till förlossningen som min barnmorska sa att vi skulle till utan en bedömningsavdelning vid kvinnokliniken. Det gick bra förutom att vi fick sitta och vänta en hel timme innan det blev vår tur. Sen fick vi träffa en jätterar läkare och en läkarstuderande. Vi pratade igenom situationen och förstod precis vad jag menade och såg inga problem alls med en igångssättning. De gjorde en gynundersökning för att se om jag hade börjat öppna mig något och det hade jag men inte tillräckligt tyckte hon för att sätta igång det idag. Hon menade på att det kunde bli väldigt långdraget och tillstå komplikationer om man satte igång det för tidigt utan några direkta medicinska skäl så vi har fått en tid på måndag kl 8.30. Hur konstigt känns inte det? Att veta exakt vilken dag det kommer att bli. Fast vem vet? Nu kanske det sätter igång i helgen. Hon sa det läkaren att en undersökning kunde trigga igång förlossningen. Vi får se. Jag kommer att jobba veckan ut iaf.

Efter sjukhuset åkte vi till IKEA och käkade lunch och handlade lite. Det blev även en sväng till Babyland och ÖB och ett kort stopp på Gränby för att kolla om Blossa -07 fanns kvar (vilket det självklart inte gjorde. Vi har aldrig fått smaka på Blossas specialglögg). Vi passade också på att göra lite julklappsinköp när vi ändå var i farten. Men jag blev trött rätt fort tyvärr.

19/11-07

I helgen har Irene och Anders varit här. De kom i lördags mitt på dagen och Tilde har somvanligt varit i extas hela helgen. Farmor är verkligen hennes stora idol. Ilian är supernöjd med farfar för han orkar bära omkring på honom hela tiden. Lördagen gjorde vi inte så mycket. Tog det mest lugnt och umgicks. Söndagen fick jag hjälp med storstädning av barnens rum och på eftermiddagen fick jag möjlighet att lägga mig och vila en timme när de andra var på promenad.

I morse åkte Irene och Anders till Arlanda för vidare färd mot Spanien där de ska träffa mamma och pappa och bila med dem upp till Sverige igen.

Jag har varit hos BM idag. Blodtryck bra och bäbisen låg på samma mått som förra gången. På onsdag ska jag in till förlossningen för det där bedömningssamtalet. Jag jobbar fortfarande.

14/11-07

Nu har jag fått svar på vad det är som gäller den 21 november när jag har fått tid på förlossningen. I första hand så är det bara ett samtal och en undersökning. Sen OM det visar sig att vi ska sätta igång det så finns det två alternativ. 
1. Är det mycket personal och lite födslar + att det är "moget" den 21 så kan det hända att det sätter igång det då.
2. Jag får en tid ngn dag senare. 

Det kan alltså hända att det bli bäbis nästa onsdag! Vad konstigt det känns att veta det. Fast hon poängterade också att det lika gärna kunde dröja ett par dagar till. Men vem vet? Jag kan ju lika gärna föda imorgon. Mitt dilemma nu är hur jag ska göra på jobbet. Ska jag jobba fram till den 20 och sen vara ledig hur det än blir? Eller ska jag ta ledigt bara under dagen jag ska in på samtalet? Det kan ju faktiskt hända att jag inte kommer därifrån utan en liten bäbis. Det lutar nog åt att jag slutar nästa tisdag.

7/11-07 BM igen

Då är jag inne i v. 38 och har idag på morgonen varit till barnmorskan. Allt var som vanligt men nu hade järnvärdet stigit och mitt idoga knaprande av äckeltabletterna har gett resultat. Bäbisen hade knappt växt ngt denna gång heller men hjärtat slog fint. Då var det det där med samtalet om en eventuell igångssättning som hon så stort lovade att hon skulle fixa idag. Först så låtsades hon ha glömt bort det och sen när jag påminde henne om det så försökte hon prata bort det och sa att vi kunde väl vänta med att ringa in till nästa träff om två veckor. TVÅ VECKOR! Då kan ju jag lika gärna ha fött redan. Och det är ju inte alls säkert att man får en tid på en gång. Men då kan jag säga att fru Ramstedt blev förbannad. Det tog skruv och hon lovade att höra av sig till mig under dagen. Jag känner mig ju verkligen rädd att sitta i bilen in till BB och kanske riskera att föda på OK-parkeringen i Gimo. Samtidigt så förstår jag att det är tung belastning på BB och att kroppen mår bäst av att det får sätta igång själv bla bla bla. Men jag då? Vilken skitgraviditet och ingen som helst förståelse från något håll (med undantag för dig Sofie). Hur som helst så ringde hon sen på eftermiddagen och jag har fått en tid på förlossningen den 21 november. Vad innebär det då? Det kunde hon inte svara på. Är det bara ett samtal och en undersökning eller kommer de att sätta igång det? Det visste hon alltså inte. Så nu vet jag inte om jag kan åka själv? Ska jag vara beredd på att föda? Ska jag säga till på jobbet att jag inte kan jobba längre än till den 20? Skit, jag klarar inte av att inte ha koll. Men det kanske finns ngt telefonnr till förlossningen man kan ringa.


6/11-07 Ilian öroninflammation

Ilian piggnade inte på sig så värst mycket sen vi kom hem så idag gick vi till vårdcentralen här i Öregrund. Han hade fått öroninflammation och ngn slags krupp. Det blir att vara hemma från dagis och äta penicellin (stavas det så? ) för hans del hela veckan. Tilde har också varit hemma idag eftersom hon  hade feber igen igår kväll. Idag har hon dock varit pigg hela dagen. Igår och idag har vi haft barnvaktskris men som tur var kunde Desses kille Hampus ta barnen några timmar om dagen. Tack så hemskt mycket för det! Det blir riktigt knöligt med barnvakt dessa dagar. Imorgon onsdag kommer jag att vara hemma men Ilian får följa med till barnmorskan på morgonen. På torsdag ska KG ta barnen och fredag vet vi inte än. Kanske kan vi dela på dagen eller så. Vi får se hur vi löser det.


30/10-4/11 Hede

Tis
När KG stängt butiken bar det av till Hede. Tilde var fortfarande inte helt frisk med hon hade ingen feber på morgonen och fick därför gå på dagis iaf. Jag hade tagit kompledigt på eftermiddagen så jag passade på att packa och förbereda hemma så att vi kunde åka så fort som möjligt när KG slutade. Resan upp gick jättebra även om Ilian tröttnade de sista milen men det kan man kanske förstå. Tilde sov hela vägen. Nybilen fick visa vad den gick för på en långresa. Vi kan bara konstatera att vi är helnöjda!

Ons
Båda barnen vaknade och var sjuka. Tilde hade återigen hög feber och nu även Ilian. Det blev en slappardag hemma hos Irene och Anders. Jag låg mest på soffan och vilade. Sara och Luttan kom runt en sväng. Anders och Irene jobbade hela dagen. På kvällen hade Irene kurs. Vi åkte till lägenheten med barnen och la oss tidigt. Idag snöade det en hel del och vi som inte hade några vinterdäck.

Tors
Tur att vi kom i säng så pass skapligt som vi gjorde. Vilken mardrömsnatt det blev. Ilian har varit så dålig. Han har bara legat och kippat efter luft och haft hög feber hela natten. Vi har varit vakna i pass och haft Ilian i sängen hos oss för att på så sätt hålla koll. Ett tag var det nära att vi ringde på ambulans för att det var så otäckt. På morgonen ringde vi till Vårdcentralen och fick en tid på en gång. Det visade sig inte vara så farligt men han fick bricanyl för att vidga luftrören. Någon slags förkylningsastma alltså.
Det blev till att vara inne idag också. Irene och Anders jobbade, Sara och Fredrik var till Östersund och Luttan tog en tur till Falun. Lite tråkigt faktiskt att sitta inne med sjukt barn. Idag var Tilde lite piggare igen och KG och hon åkte iväg en sväng på skjutbanan.

Fred
Ännu en mardrömsnatt. Ille andades lika illa denna natt. Men nu kändes det inte lika oroligt eftersom doktorn sagt att det lät värre än var det var. Men det blev till att vara vaken iaf. Tilde sov hos sin farmor. På morgonen åkte KG iväg med Stefan på jakt. Ilian vaknade kl sju innan KG åkt, fick en vällingflaska, somnade om och sov till tio i elva. Det var lycka för en höggravid och supertrött mamma. När vi vaknat till och duschat åkte vi ner till campingen för att hälsa på Tilde. Hon hade då precis åkt med Luttan och Mattias hem en kortis innan de skulle vidare upp till Västsätern för helgen. Tildis kom hem sen med KG. Ingen jaktlycka för deras del men han slapp åtminstone sitta inne med en gnällig Ilian. Ilian var skapligt pigg i ca två timmar efter det att han sovit så länge men frampå eftermiddagen blev han sämre igen. På kvällen var Tilde iväg på campingen där det var Halloweendisco för småttingar. Irene, Anders, Sara och Fredrik var också där och jobbade. KG, jag och Ille satt hemma och myste i soffan.

Lörd
Ille sov lite bättre inatt, men han är fortfarande väldigt rosslig och febern kommer och går hela tiden. Irene och Anders åkte ner på campingen och jobbade några timmar på förmiddagen och sen åkte vi upp till stugan en sväng. Vi var ju tvungna att kolla in vad som gjorts där. Mest imponerad blev jag av dasset! Gud så fint det var!
När vi kom hem åkte Irene och Anders ner på campingen igen, de hade en födelsedagssittning där. Vi tog även denna kväll en soffliggarkväll.

Sönd
Hemfärd. Det gick bra trots att vi inte hade några vinterdäck. Ilian var grinig de sista tio milen. Barnen var glada över att vara hemma och började leka med sina saker på en gång. Båda sov före åtta.

Veckan har väl inte direkt varit till full belåtenhet. Jag hade hoppats på att få lite avlastning och möjlighet att sova lite. Istället bli barnen sjuka och det blir nattvak. Sen hade alla däruppe fullt upp och vi hann knappt träffa någon. Irene, Anders, Sara och Fredrik hade fullt upp på campingen och familjen Bergström var till Västsätern. Sen var det ju inte till att åka runt och hälsa på folk heller när barnen var så dåliga som de var. Dessutom blev jag sjuk på lördagen och jag som inte trodde jag kunde bli tröttare är nu mer däckad än någonsin och framför mig har jag en mardrömsvecka på jobbet. Men nästa vecka tänkte jag börja trappa ner. Jag har ju inte hunnit med någon förberedelse alls för den nya familjemedlemmen som kommer snart.  Många måsten nu.... 

27/10 Tilde sjuk

Tilde har åkt en riktig höstförkylning. Det började igår eftermiddag/kväll när vi var över till Edins på en liten lekafton. Har insett att det är enda möjligheten att orka med fredagseftermiddagen ända fram till halvåtta då KG kommer hem. I alla fall så märktes det att Tilde inte var sitt vanliga jag. Hon var gnällig och allmänt kinkig. Senare när vi kom hem så hade hon feber och idag, lördag, har hon legat helt däckad på soffan med hög feber och hosta. Jag ringde Linnéa och frågade om hon ville komma och ta Ilian några timmar så att Tilde fick lite lugn och ro men Linnéa skulle till stallet. Senare på kvällen fick jag veta att hon ramlat av hästen och brutit armen. Stackars liten! Hon som ska till Spanien på torsdag och allt. Imorgon har vi en utflykt till Östervåla inplanerad med den får vi nog ställa in så att Tilde hinner bli frisk till på tisdag då vi ska till Hede.

Jag har jobbat hårt denna vecka. Jag har tagit på mig extravik för en lärare som är tjänstledig. Det har varit tufft men det ger ju lite extra pengar i kassan och det är välbehövligt nu till jul. Har också insett att det faktiskt är en del som behöver införskaffas tills lillen kommer. Kläder i minsta storleken t.ex. Det har vi nästan ingenting. Vi måste ha lånat mycket till de andra barnen men så kan jag också tänka mig att en del blivit slitet och så har jag slängt eller skänkt bort efersom vi inte trodde att vi skulle ha fler barn just nu. Sen har vi också bestämt att vi ska göra klart tvättstugan så att vi kan ha skötbordet där istället för på toaletten.

RSS 2.0