28/6-08 Mardrömsdygnet fortsätter

Som sagt, det var inte slut på eländet i och med att jag fått barnen i säng igår kväll. Klockan elva vaknade Nike och var hungrig och sen var hon vaken fram till tjugo i fem på morgonen. Helt galet! Hon sov kanske en halvtimme på hela natten. Jag var hela tiden livrädd att hon skulle väcka Ilian och till slut gick jag och la mig med Nike i det rummet som stod tomt. När jag förstått att hon äntligen somnat och jag kunde slappna av en smula så vaknade Ilian tio minuter senare, alltså tio i fem och tyckte att det var morgon. GAAAHHHH! Då var jag i upplösningstillstånd. Jag grinade, blödde näsblod och var hur jävla arg som helst. Jag gick in med Ilian i vårt sovrum igen och försökte desperat få honom att somna igen när jag hörde att Nike låg och skrek i det andra rummet. Stackaren hade vaknat och ramlat ner på golvet. Jag hade visserligen varit förutseende och lagt kuddar och filtar nedanför sängen så hon hade inte gjort illa sig bara blivit rädd. När jag försökte trösta henne kommer återigen Ilian. Jag går tillbka med honom igen och är så arg och trött att jag tänker att jag ska packa in allt i bilen igen och åka hem. Jag trycker ner Ilian i sängen och förklarar mellan hulkningarna att mamma måste få sova nu annars så (och sen säkert något som varken var speciellt barnvänligt eller pedagogisk) och sen går jag och lägger mig inne hos Nike. Jag vaknar igen tio i sju när Tilde kommer väcker mig och Ilian måste alltså ha somnat om. Ni kan ju gissa hur pigg jag var då.
 
Morgonen flyter på som vanligt. Jag hinkar i mig kaffe och barnkanalen går varm. Jag lyckas få Nike och Ille och somna nästan samtidigt på förmiddagen och jag får en och en halv timmes sömn medan Tilde, min älskling, roar sig själv, väl medveten om att mamma blir mycket roligare om hon får sova lite.

Vi tar sen på dagen en sväng ner till stranden men det blir inte så långvarigt för det är rätt kallt i luften och i vattnet. Vi går upp till faster istället och blir bjudna på lunch. Abborrfilé med färskpotatis och skirat (stavas det så, hmm) smör och något glas vitt vin.
 
Helene och Beda kommer sen ut på kvällen och jag är glad att de kom fram....Vi går på promenad och äter en god middag. Barnen är lättlagda och vi sitter och pratar skit i soffan resten av kvällen.

27/6-08 Road trip to hell

ALDRIG MER MACDONALD´S ENSAM MED TRE BARN!

Då var man iväg på "semester". Vad är egentligen definitionen på semester? Vila? Glädje? Ledigt från jobbet?  Miljöombyte? En tid då makar äntligen kan avlasta varandra och tillsammans ta hand om sina små lugna barn? Eller hur! Den här "semestern" i Sanden kommer då att bli allt annat än vila. Men visst, miljöombyte i all ära.

Skulle från början ha åkt ner till Sanden redan i tisdags men kände på mig att det skulle bli dödligt jobbigt att åka själv och eftersom inte mamma kunde följa med så bestämde jag mig rätt tidigt för att inte åka förrän på torsdagen. Vilket verkligen var tur eftersom barnen sen blev sjuka. När torsdagen väl kom så sköt jag på det ytterligare en dag. Barnen var inte helt krya och packningen och den andra planeringen hade inte gått så bra så jag bestämde mig för att åka först på fredagen. Sofie skulle sen dyka upp på lördagsnatten eller söndagsnatten. Eventuellt skulle Desse occh Hampus komma ut över helgen. 

På torsdagskvällen kom Maria över och var barnvakt så att jag fick åka och handla semestermaten ifred. Hon frågade om hon skulle lägga barnen och jag småskrattade lite åt henne och sa att visst fick hon det men att jag inte trodde att det skulle gå så värst bra. Det har tagit timtals att lägga Ilian den senaste veckan. En kvart efter det att jag åkt fick jag ett sms där det stod att båda småbarnen sov.  Jag måste ju göra ngt fel. Jag skulle kanske inte ha blivit mamma?

I fredags var det så dags att åka iväg. På med takbox, packa varje millimeter av volvons utrymme och så iväg. Det var som vanligt ett enda kaos innan vi var på rullning och Ilians höll sig krampaktigt fast i mina ben hela morgonen och bara gnällde och gnällde så jag höll på att strunta i att åka redan innan vi kommit iväg. Men vid halv elva var vi redo och barnen fastspända. Första halvan av resan gick galant! Båda Nike och Ilian sov hela vägen till Södertälje och Tilde satt framme hos mig och var på sitt allra pratgladaste humör. Men sen bröt helvetet löst. Lunch på MacDonalds och jag kan tillägga att det var många som kommit på att de skulle äta just då. När vi kommit så långt som till kön så skrek Nike som besatt. Stackaren var jättehungrig! Ilian sprang runt överallt och Tilde försökte hela tiden fånga min uppmärksamhet och skvallra på Ilian "titta var Ilian är, titta vad Ilian gör, mamma, var är Ilian, mamma får Ilian göra så?" Osv osv. Hur kunde jag komma på idén att stanna på MacDonalds alldeles själv?. Jag vågade inte släppa Tilde eller Ilian med blicken sen det otäcka upplevelsen i Linköping förra gången. När det var dags för min tur hörde jag ingenting och fick använda hela min självbehärskning för att inte bli ruggigt irriterad på killen som tog emot beställningen. Han hade uppenbarligen ingen som helst överseende med en galen trebarnsmor som ensam ska ta sig igenom en måltid på MacDonalds. När sen brickan var färdig kom nästa utmaning. Hur ta sig till ett ledigt bord med ett babyskydd med en illskrikande Nike i, matbricka, Ilian i handen, skötväska över axeln och sen samtidigt hålla reda på var Tilde är? Fan ta MacDonalds för att man numera måste fylla sin egen mugg med läsk. Den personen som bestämde det kan inte ha varit ensam med barn någon gång. Till slut kom vi iaf fall fram till ett ledigt bord och då dök nästa problem upp. Micron till barnmaten låg på andra sidan resturangen utom synhåll från vårat bord. Iväg med alla ungar igen och tillbaka sen till bordet för att äta. Nike åt, Tilde åt men Ilian hade mer myror i brallan än vad han vanligtvis har och for upp och ner på bordet och stolen, under bordet och upp till Nike och över i mitt knä. Som den pedagogiska mor jag är (ibland iaf) så lyfte jag i god nanny-jourenanda tillbaka Ilian till sin stol flera gånger utan att bryta ihop totalt men när vi suttit där en halvtimme och Ilian inte ens hade fått i sig en halv chickybits och Tilde busade upp Nike så att hon inte kunde äta heller till slut (behöver jag skriva att min mat stod orörd) då bröt svetten fram i pannan och jag förbannade mig själv för att jag inte brett mackor och stannat på en rastplats och fikat istället. Rätt som det är kommer det fram en kille i fyrtioårsålders och säger "jag ska gå nu men jag vill säga en sak till dig först". Hjälp, tänkte jag, han ska tala om vilken hemsk mamma jag är som skriker och tar hårt i mina barn. "Jag tycker du är helt fantasktisk!". Ja, han sa faktiskt så och högt också så att de runt omkring hörde och det gjorde att jag tog mig igenom de sista hemska minutrarna därinne. Tänk att några få ord kan göra så mycket. Men sen var det dags att gå på toaletten och då var de där orden föga mycket värda. Det fanns inget fantastiskt med den mamman kan jag säga. Tre ungar på en toalett och försöka kissa innan Ilian kom på att den där röda fina knappen nere vid golvet skulle vara rolig att trycka på. Han hann däremot med att få tag på toalettborsten och vispa runt med innan jag med värsta lejonvrålet gastade att nu fick det vara bra. När vi kom ut från toan var det lång köl utanför och jag tror inte att de tyckte att jag var så fantastisk. När vi kom från resturangen  och skulle gå till bilen ville Ilian "omma". Detta var en omöjlighet i likhet med att korsta Atlanten på en kamel. I ena handen bar jag babyskyddet med Nike i och i den andra handen bar jag min mat som jag omöjligt hade fått i mig därinne och hade förhoppningar på att kunna smaska i mig i bilen. Detta argument bet dock inte på sonen utan han la sig i protest mitt på parkeringen och vägrade resa på sig. Vid det här laget var jag så nära att bryta ihop som jag någonsin varit och dessutom hade den jävla solen kommit fram och min tunika och byxor var ett mycket illa klädval för tillfället. Svettades gjorde jag ju redan innan.  Jag tog helt sonika Ilian under min arm (på den sidan där jag inte hade skötväskan och Nike) och bar en skrikande unge över parkeringen. Jag såg hur folk på uteserveringen bara satt och glodde. Några tyckte säkert synd om mig och undrade varför jag var själv. "Stackarn, nyskild med tre små barn så här i semestertider" eller vad folk nu tänkte. Sen fanns det säkert andra som mtänkte sån´t som "det är inte konstigt att hennes ungar är sådär jobbiga när hon beter sig en hysterika". Bilen var hetare än hetast för självklart hade jag inte tänkt på att parkera i skuggan. Jag fick på Ilian säkerhetsbältet med våld, hot och andra liknande metoder och nu hade också Nike tröttnat så nu tokskriker hon också. Nu blöder jag näsblod för första gången under det här dygnet (det kommer att bli fler). Ilian gallskriker ända till Nyköpig då jag i ren desperation ringer till Henny och Jesper för att se om Henny slutat jobba och höra om jag kunde komma förbi en sväng. Det visade sig att Henny fortf jobbade och att barnen var på dagis så jag hoppade över stoppet där. stannade istället vid nyköpingsbro för att sätta på dvd´n. Varför hade jag inte satt på dvd´n tidigare? Jo, jag har någon idé om att dvd´n ska användas i yttersta nödfall och det vill jag påstå att detta var. Men faktiskt är det också rätt svårt att titta om det är för ljust ute. Men nu var den iaf på och äntligen var Ilian tyst. I ca tio minuter innan han lyckades dra ur sladdarna till sin bildskärm och det var high life igen. Han tjöt ändå till Norrköping (ca 1 h) innan han somnade av ren utmattning. Dumma mamman vägrade stanna. Då var det dags för Nike att vakna och skrika och hon hade den stora äran att skrika tills jag stannade bilen i Sanden. Jag gjorde ett tappert försök strax innan Söderköping att stanna och ge henne nappen men det hela resulterade bara i att jag stannde på ett helknasigt ställe som jag hade svårt att ta mig ut ifrån för det var mitt i eftermiddagsrusningen och bilköer. Hon fortsatte skrika. Jag slog dövörat till och körde. Efter fem och en halv timme kom jag fram. En resa på 34 mil som annars inte tar mer än max fyra timmar.  
  
Min faster tog Nike och Tilde medan jag packade ur bilen. Jag hittade en oöppnad hamburgare och en ask pommes frites från macdonalds i framsätet. Ilian sov så sött en hel timme till. Jag hann faktoskt få ut allting ur bilen innan han vaknade. Och det gjorde han med besked. Han tjurade och grät resten av kvällen och ingenting var bra. Han klängde på mig och blev helt hysterisk om jag gick till ett annat rum. Jag bävade inför läggningen men det gick faktiskt riktigt  bra. Både Nike och Ilian sov sött innan klockan blivit åtta. Tilde och  jag myste lite i soffan, jag blödde lite mer näsblod och sen tog vi en tidig kväll vi också. Vilket var tur för för mardrömmen fortsatte lite senare den natten.......

25/6-08 Sjuka barn

Ilian hade feber i lördags kväll och sen hela natten. Dagen därpå var febern borta men natten till tisdagen kom den tillbaka och han fick vara hemma från dagis. Jag hade tänkt att hinna med så mycket under tisdagen när barnen var iväg ett par timmar. Vi ska ju åka till Sanden på torsdag och det är mycket som ska planeras och tvättas, strykas och packas. istället blev jag sittandes framför barnfilmer med Ilian i knät hela dagen förutom den timmen då jag var iväg på utvecklingssamtal med Ilians fröken "Ika" (Ulrika). Tro det eller ej men han är inte alls "avdelningens värsting och skräck" som man kanske skulle kunna tro utan en liten glad och försigkommen kille som tycker om att kramas. Visst förekom det ett och annat tjuvnyp men han va inte värre än de andra småttingarna på avdelningen. Vild var han förstås där också och for runt en del. Men där han man helt andra anpassade lokaler som hon sa och det blir inte så mycket "nej" och "ajaj" eftersom barnen nästan får vara överallt.

Idag har det varit Tildes tur attt vara dålig. Inatt väckte hon oss och sa att hon frös. Inte så konstigt med över 40 i feber. Men så högt brukar hon ju ha. Vid halv sex var hon uppe och kräktes. En kombination av den höga febern och att hon hade en massa slem i halsen för hon kräktes inget mera sen. De andra barnen vaknade också då. Tilde fick alvedon och vi bäddade i soffan sen sov hon till tio och vaknade utan feber. Ilian var inte helelr helt pigg och har mest gått omkring och gnällt. Det var helt omöjligt att lägga Nike och Ilian inne men jag tänkte att om Tilde var feberfri när hon vaknade så kunde vi kanske gå en sväng och så fick det bli. Tyvärr var det bara Nike som somnade. Ilian kämpade verkligen emot hela promenaden, men faktiskt så somnade han i sängen när vi kom in igen. Tyvärr så hade Nike så hunnit  vakna igen så mina förhoppningar om att få en liten sovstund när småttingarna sov och Tilde tittade på tv gick om intet. Tilde och jag lekte med barbiedockor istället. Yippie!

23/6-08 Stockholm

Idag har jag varit iväg till Stockholm tillsammans med "Badortsgänget". Vi var till en butik som hyr ut historiska kläder för att hyra oss kläder till badortsdagarna. Hur kul som helst. I år ska jag alltså äntligen få ha på mig en "riktig" sekelskiftsklännnig och hatt. Där fanns det hur mycket som helst att välja mellan. Det bästa jag visste när jag var liten var att klä ut mig. Hemma hos mina bästisar Henny och Emma fanns det en utklädningslåda i en garderob och med de kläderna lekte jätteofta. Idag har jag en utklädningskista åt mina barn som de också leker med ofta. Så när jag idag kom till den här butiken så var det som att vara barn på nytt. Det var så superkul att få prova klänning efter klänning och se också hitta en som jag tyckte satt riktigt bra. Bild kommer sen! Karl Gerhards alteljé hette butiken för den som är intresserad och ligger vid Globen.

Midsommardagen

Jag skulle få en efterlängtat sovmorgon ( om åtta räknas som sovmorgon eftersom det var då som KG skulle börja jobba) men Kg fick larm vid sju så då var det bara för mig att gå upp. Johnny en knapp  timme senare och sällskapade. Usch, vad trött jag var då. Det t.o.m värkte i ögonen. När vi hade ätit frukost så erbjuder sig våra underbara vänner att ta hand om barnen så att jag får gå och sova lite. Trots att de har så mycket att göra själva. Johhny tar med sig Nemi hem och Sofie stannar och tar hand om de andra här hemma. Jag söver Ilian innan jag går och lägger mig med ett par öronproppar väl instoppade i öronen. Två och en halv timme senare väcker Sofie mig och jag känner mig mycket piggare. Johnny kommer tillbaka för att hämta familjen och vi äter lunch tillsammans innan de åker hem för att greja lite innan det är dags att ses igen hemma hos mamma och pappa några timmar senare. Barnen och jag promenerar ner. Mamma är mycket bättre i knät idag och hon kan nog lugnt spela golf resten av sommaren. Väl därnere badar tjejerna bubbelpool och vi sitter och pratar och dricker lite champagne (!). Ilian var tjurig och tvär och gick mest runt och gnällde Han somnade rätt snart i mitt knä och satt där och sov i nästan två timmar. När han vaknade så hade han feber och var gnällig och trött. Vi äter middag men beger oss rätt snart hemåt. Både vi och barnen är trötta efter gårdagen och Ilian hade ju dessutom feber.

Midsommarafton

KG ledig hela dagen. (jour visserligen)Jag och barnen gick upp tidigt och KG fick en liten sovmorgon. Men som sagt, det var bara en liten för vi hade mycket att greja med på förmiddagen så strax efter åtta väckte jag honom.  Traditionsenligt skulle vi fira Midsommar hemma hos oss tillsammans med lite släktingar och vänner. Det blev några färre i år eftersom det om några veckor är dags för en ny fest och jag tänbkte då att jag nog inte orkade ha två stora fest på så kort tid. Med på midsommar var: mamma, pappa, Susanne och Lasse, Inga och Torsten, Therese och Thomas, Ludde, Linnéa och Emilie, Christoffer, Edins, och Berggrens. Framåt tolv var det meningen att folk skulle komma och vi försökte hinna med så mycket som möjligt på morgonen. Klippa och trimma gräs, hissa flaggan, städa av det sista inne och få ordning på¨altanen. Vi hann skapligt bra för det var ingen som kom till tolv men KG stod fortfarande i jobbarbyxor när Frida dök upp.

Det blev en mycket trevlig dag. Sillunch, blomplockning, dans och tårta och senare på kvällen grillning. Vädret var alldeles utmärkt. Alla barnen skötte sig och ingen mamma flippade ur. (Ok, det skulle kanske vara min mamma som lyckades halka på en av Nikes leksaker som låg på golvet och föll pladask ner på det ena knät och gjorde illa sig rejält) T.o.m läggningen gick bra. Edins sov kvar över natten och fick sova i Tildes rum. Sofie och jag blev uppe till klockan var nästan tre.


Veckan som gick.

Det har vairit en helt sjukt stressig vecka för mig. När torsdagen kom var jag helt knasig. Det började ju inte så bra i måndags eftersom jag var trött och sliten efter helgen. På dagen på måndagen var jag på badortsmöte och KG fick vara hemma ett par timmar (han satt typ och gasade i bilen och var stressad när jag kom hem). På kvällen hade jag  badortsmöte igen och Maria fick vara här hemma hos oss och sällskapa KG eftersom han hade jour. På tisdagen var jag iväg till Östhammar och träffade Maud som håller i guidutbildningen och diskuterade en bra organisation för guidningen. På kvällen hade jag stadsvandring och Maria fick vara hos oss igen med KG. På onsdagen drog jag iväg till Uppsala fram och tillbaka för att köpa mursten och ta en sväng på Plantagen. Till 14.00 var jag tvungen att vara hemma igen eftersom Ilian skulle hämtas från dagis. På kvällen hade jag guidutbildning och återigen fick stackars Maria vara här. Tack för att du ställde upp på oss! På torsdagen var det handling, städning och matlagning som gällde och på eftermiddagen kom familjen Alteby förbi. Tilde kom hem också och var som en solstråle hela kvällen. Vi la småttingarna direkt när KG kom hem och gick sen ut i trädgården och grejade lite. Band upp våra björnbärsbuskar bl a. Något som vi tänkt göra i flera år men som aldrig har blivit gjort. Det blev jättefint! Vid elva gick vi in och fika och la Tilde sen stupade vi båda i säng. Lägg sen till hämtning och lämning på dagis, vällinglagning på natten och tidiga morgnar  och en vild och krävande tvååring så kan ni föreställa er hur jag känner mig. Men nästa vecka blir lugnare! 

12/6-15/6 Linköping

Torsdag
Jag drog med alla tre barnen till Linköping och Marias student. Vilket sjå jag hade innan jag kom iväg. Jag tror jag klev ur bilen 9 gånger och sprang in och hämtade saker som jag glömt; solglasögonen, dricka till barnen, min cd-bok (lyssnade på Älskade barn av Marianne Fredriksson), skötväskan, mobilen och några saker till. Bilresan gick hyggligt. Det är ett äventyr att köra själv och ha tre små i bilen. Nike och Ilian sitter bak och Tilde satt fram med mig. När de hade stängt av motorvägen en halvtimme mitt inne i Stockholm fick jag lite panik men som tur var så sov Nike hela tiden och de andra gick att muta med godis och sång. Vi stannade till på McDonalds i Nyköping och Henny som bor där (i Nyökping alltså, inte på McD.) kom och sällskapade oss. Det blev faktiskt mest att springa efter Ilian som envisades med att spring till ballongställningen hela tiden. Det var supertrevligt att träffa Henny och hjälp vad vi har mycket att prata om. Vi skulle träffas du och jag, Henny, utan barn, en hel helg, och bara prata (och kanske dricka lite vin). Tänk om vi kunde få till det? I Sanden kanske. Gud, vad roligt det skulle vara.

I alla fall så kom vi fram till Linköping som vi skulle. Mamma och pappa kom också dit senare på eftermiddagen och mamma och jag åkte ner på stan och jag köpte present till Maria från oss och Cissis familj. Hon fick ett jättesnyggt snöhalsband som jag själv verkligen hade velat haft.

Kvällen förflöt utan större missöden men mardrömmen började vid läggning. Att ha läggningen själv hemma är pest och pina men att göra det borta är tusen gånger värre. Ilian var dessutom kliig och kinkig och det gör naturligtvis saken värre. Jag vet att det inte är hans fel och att det är jättesynd om honom när han blir så allergisk men det är föga tröst när han ligger i sängen och gnäller och bökar, snurrar runt, skriker, slår i väggen och allt annat han hittar på för att inte somna. När väl han somnar så är det Nikes tur för läggning. Hemma har vi gungfunktion på spjälsängen och hon är van att somna till gungning och det blir såklart ett problem när vi kommer bort. Hon protesterade vilt och skulle minsann inte alls sova i den sängen. Hela tiden var jag nervös över att hon skulle väcka Ilian eftersom jag hade barnen i samma rum. Hela huset var fullt av folk så jag kunde inte lägga barnen i skillda rum  och dessutom ville jag ju ha koll när de vaknade eftersom de vaknar båda två på nätterna oftast. Efter mycket om och men och upptagning ur resesängen så somnar hon i alla fall. Men hon vankade till flera gånger under kvällen och till slut var jag så less på att springa upp och ner och vyssja så då gick jag och la mig själv också.

Fredag
Nike vaknar 04.18 och är pigg som en lärka. Herregud! Hur kan man vara pigg vid den tiden?? Jag går ner till köket (det enda stället där det inte ligger folk och sover. t.o.m i hallen är det bäddat) för att göra välling och vem står inte och piffar till sig om Maria som denna dag skulle studenten. Hur ung och snygg som helst och det halv fem på morgonen! Det hade varit kul att tagit ett kort på oss två den morgonen, den tiden. Skönheten och odjuret, småbarnsmamman och partypinglan, 30-åringen och tjugoåringen........

Så småningom vaknar huset till liv. Ilian sover tills klockan är närmare åtta och jag får faktiskt en timmes sömn till mellan sex och sju då Nike slumrar till i min famn i sängen. Jag tackar för den timmen! Jag och Tilde går och duschar och jag ber mamma hålla ett öga på Ilian. Efter ett tag undrar mamma var han håller hus och ropar men får inget svar. Hon hitter honom på övervåningen, hängandes ut genom ett balkongräcke. Mamma var skakis ett bra tag efter det. Och det var inte det enda otäcka som hände den dagen. Fredagen den 13 gav skäl för sitt namn. Vi drar iväg för att ta emot Maria utanför hennes skola. Jag tror att det var 800 stycken som tog studenten den dagen vid den skolan och ni kan ju tänka er hur mycket folk det var med alla släktingar till dessa 800 stycken. Tusentals! Och många traktorer och lastbilar som skulle studenterna i kortege genom Linköping. Jag kom inte fram med vagnen så jag väntade i utkanten. När sen alla kommer (med en full och glad Maria i studentmössa) så står vi där ett tag och tar lite kort och njuter av den härliga dagen.


Så småningom börjar vi gå mot bilarna och då upptäcker vi att Tilde är borta. Hon är verkligen borta. Herregud, det går inte att beskriva vad jag kände i det ögonblicket. Jag, som brukar kunna behålla lugnet och tänka rationellt, greps av total handlingsförlamning. Jag bara grinade och grinade och mitt i alltihopa funderade jag på hur jag skulle tala om för KG att vår dotter har försvunnit. Konsigt att jag brydde mig om det? Efter allt som det skrivits om i media om försvunna barn och barn som blivit mördade och jag vet inte allt hemskt som man läser om så greps jag av fullständig panik. Vi sprang omkring som yra höns och jag var beredd att ringa polisen då Desiree kommer gåendes och bar på Tilde. Allt detta tog kanske max tjugo minuter, jag hade ingen direkt tidsuppfattning, men när hon kom där så svämmade hjärtat över av känslor. Jag bara kramade och kramde och grinade och Tilde förstod ingenting. Hon hade helt plötsligt märkt att hon inte stod vid oss och klok som hon är hade sagt till de som stod närmast att hon inte kunde se sin mamma. De lyfte upp henne i luften så att hon skulle kunna se uppifrån men när hon inte såg oss tog de med henne till scenen och där frågade de vad hon hette och vad hennes mamma hette och sen ropade de ut det i högtalarna och sen fick hon stå där och vänta och det var då som Desiree hade kommit. Tilde hade inte hunnit bli ledsen utan stod där tålmodigt och väntade. Slutet gott allting gott. 

Väl hemma hos Susanne och Lasse igen var det mousserat vin, mat, tårta och presentöppning. Maria grät vid varje present hon öppnade. Det var så mycket känslor. Till slut var det flera av oss som satt där och grinade och skrattade om vartannat.



Det blev en jättetrevlig kväll men det var dags för läggning var mardrömmen igång igen. Ilian hade fått en allergichock och var superkliig och hade svåra utslag på i stort sett hela kroppen. Men med medicin och stark salva så somnade han till slut men Nike fick jag böka längre med.

Lördag
Vi tog det lugnt på förmiddagen och men på eftermiddagen fick jag åka iväg på shopping alldeles själv. Åh, vad det var härligt att gå runt i affärer och få titta i lugn och ro. Även om det inte blev så mycket handlat så fick jag ett par mycket uppskattade timmar för mig själv. Barnen hade varit jättesnälla och Ilian hade inte gnällt en enda gång men så fort jag visade mig i trädgården igen så var det kört och gnällandet satte igång.

Här kommer en rolig bild på busfröet.



Söndag
Åkte hem till Öregrund igen på eftermidddagen. Tilde blev kvar i Linköping hos Helene och Beda. Susanne och Lasse ska till Öregrund över midsommar och då åker Tilde med dem upp. Maria gjorde mig sällskap i bilen. Hon ska jobba i affären i sommar liksom Christoffer. Ilian grinade i stort sett hela vägen från Södertälje (20 mil) och hem trots Maria tappra försök att roa.

10/6-08 Nike 6-månderskontroll

Idag var det dags för Nike att åka till BVC. Vaccinering, vägning/mätning och läkarbesök stod på programmet. Hon följde sin längd och viktkurva fint. Alla tre barnen var exakt lika långa vid 6-månaderskollen, men Nike ligger mittemellan Tilde och Ilian i vikten. Nike väger nu 7390 gr. Tilde vägde 6880gr och Ilian 8280gr. Doktorn hade heller inget att anmärka på utan tyckte att hon var vaken och pigg och han blev riktigt förvånad över att hon var så glad och accepterade honom. Tydligen brukade barnen bli lite reserverade när han kom. Han tyckte också att hon var  framåt och försigkommen som redan kröp (läs tar sig framåt) men att ta spruta tyckte hon inte om. Då skrek hon så det ekade.

Eftermiddagen och kvällen förflöt som i ett kaos av skrikande, bråkiga barn och en mycket trött mamma som inte ville något hellre än att komma hemifrån och få andas i lugn och ro. Ilian var sitt allra värsta jag och var så dum mot Nike hela tiden och Nike var grinig och kinkig (förmodligen pga sprutan) och blev ledsen för minsta lilla. Bara Tilde var hanterbar även om hon också var lite grinig emellanåt. Jag började med läggningen av Ilian strax före sju men han somnade inte förrän två timmar senare. Då hade Kg precis kommit hem med pizza och vi käkade och kollade på fotboll i soffan. (Fast jag hade datorn i knät och kollade väl mest på den).

9/6-08 4-årskontroll BVC

Idag var jag iväg på massage. Det är en tjej här i Öregrund som går och utbildar sig och hon masserar till superpris. Duktig var hon också men så skönt som jag hoppats på att det skulle bli blev det inte. Jag hade jättemycket spänningar på höger sida av ryggen, på vänster axel och höger bröstmuskel som hon satsade på att försöka fixa till och det gjorde oooont. Kanske skulle jag försöka få till att komma iväg lite oftare. 

Tilde var sen iväg till BVC på 4-årskontroll. Det var som väntat inga problem. Hon körde överkurs på allt och jag var en mycket stolt mamma. Som när sköterskan frågar om hon kan sjunga något och hon drar av hela "Rosa på bal". Hon fick också visa sina färdigheter i ritning, visa att hon kunde färgerna, skriva sitt namn (och självklart visade hon också att hon kunde skriva mamma och pappa också). De kollade synen och att hon kunde gå balansgång och korsa fingrarna och uttala vissa ljud. Det känns bra att kunna skriva och vara stolt över mina barn. Ofta när jag skriver här blir det om allt jobbigt som händer i vardagen men det känns vikigt att även skriva om sån´t som faktiskt är positivt. När allt kommer omkring är det mer positivt än negativt som händer men tyvärr fokuserar man lite väl ofta på det negativa.

Till kvällen åkte vi hem till Edins och grattade Minya som fyllde 4 idag. Bilder kommer sen. Johnny hade som väntat överträffat sig själv i tårtbakning.

8/6-08 Kalas för dagiskompisarna

Dags för kalas för dagiskompisarna. Förra året hade Tilde och Minya dagiskalas samtidigt. Det gick så bra att vi gjorde lika dant i år. Men i år var vi inte lika ambitiösa som förra året då vi hade djungeltema. I år fick det bli lite som det blev och det blev nog bra. Lite bullar, några barn, en studsmatta, fiskdamm och lite utrymmen att springa på så är barnen nöjda. Tack vare att vädret var helt underbart så kunde barnen leka ute hela tiden även om några hittade in till Tildes rum ändå.


6/6-8/6-08

I helgen som va har Helene och Beda varit och hälsat på oss. De passade på att komma ut till Öregrund när de ändå var uppe för Bellans student. Det blev en underbart vacker helg och vi hade det supertrevligt. Vi åt gott, gick på promenad, badade i poolen (inte jag då) och pratade en massa strunt. Thessan, Thomas och Martina var runt på fredagskvällen och grillade med oss. Jag hade hoppats på att Bellan och Filip också skulle komma men lilla studentfiraren var lite (mycket) bakis så de avböjde.  Jag hade provat ett nytt efterrättsrecept som nog kommer att bli en ny favorit, rabarberglasstårta. Mums! Bellan kom en sväng på lördagskvällen istället men var fortfarande lite halvdålig och svårtrugad på mat.

Tilde blev lite dålig på lördagskvällen och fick feber och ont i magen. Kanske hade det blivit lite för mycket sol och poolbadande?
    Som tur var gick det över till söndagen då det skulle bli kalas.


5/6-08 Bellan studenten

10 år sen var det sen jag tog studenten. Idag var det dags att återigen besöka Bruksgymnasiet för Bellans student. Herregud, 10 år och det känns som om det vore bara något år sen. Häromdagen plockade jag fram foton från min student och visst kunde man på de korten se att det var några år sen. Då var jag blond, tio kilo lättare och jag hade inte ett enda barn i knät (alla kort på mig nu för tiden är tillsammans med minst ett barn eftersom det är barnen som är målet av förklarliga skäl). Det är inte för inte man blir lite nostalgisk en sån här dag och en aningens gråtfärdig. Tänk Frida, när vi stod där i våra studentmössor och kramade om Bono och sa hejdå. Tänk alla studentskivor vi gick på och vilken underbart rolig tid det va.

Idag var det Bellans tur att vara ung och lycklig (missförstå mig inte, jag är lycklig jag också även om jag inte är så ung längre). Vi tog emot henne utanför Bruksgymnasiet där hon gått i två år sen hon flyttade upp från Linköping. Hon flyttade då först till mamma och pappa här i Öregrund men flyttade efter knappt ett år till sin kärlek i Gimo. Nu de precis köpt sig en större lägenhet, förlovat sig och Bellan har fått jobb i Östhammar. Looking good, honey! Vi firade student festen hemma hos Bellans killes mamma. Hon har en stor trädgård där vi fick plats allihopa. Det blev en helt underbar dag. Soligt och varmt (till skillnad från min student då det visserligen var soligt men skitkallt), god mat, trevliga människor och snälla barn som lekte superfint.



Kg var inte med till Gimo utan var hemma och jobbade. Han kom hem tio i tio den kvällen. Sommaren har börjat och det är hårdkörning på en gång. Idag blev det härliga 16 timmars arbete. Vi ses i augusti, älskling!

RSS 2.0