19/8-09 Ibland är livet så underbart

Hittills har varje tidig morgon denna vecka gått så himla bra. Jag har varit uppe tidigt och har hunnit med att dricka kaffe med darlingen innan han sticker, göra mig själv iordning och tagit fram barnens kläder innan tröttisarna vaknar en efter en. Då får de vakna till en stund vid tv´n och sen är det bara att klä på dem och åka till dagis. Inga större konflikter alls. Och jag måste ju också nämna att våra nätter nu äntligen fungerar (på flera år faktiskt). Tilde har visserligen kommit  intassandes någon natt men det är ju inget vi egentligen har så mycket emot.

Har haft en bra dag på jobbet och kom hem och hämtade barnen redan vid tre. Åkte och handlade en snabbis och sen hem. Barnen var på härligt humör och ville vara ute och leka. Jag passade då på att gå med en massa saker till förrådet och röja lite på baksidan (en massa byggrester, och nu garderobsrester, har legat där och skräpat typ halva sommaren). Barnen lekte tillsammans och allt var frid och fröjd. Sen middagslagande och en måltid som avhandlades utan bråk och resulterade i tre tomma tallrikar. Efter det var det Bompa och Ilian somnade nästan på stört. Nike och Tilde lekte lite till och kollade emellanåt på tv´n. Jag passade på att göra fint i sovrummet. Jag har väntat på att Kg ska ta hand om sina kläder och annat bråte som fanns i hans garderob (men som nu den senaste veckan legat på golvet) men Nike har ju legat och sovit varje kväll så han har liksom inte fått någon chans. Nu ligger hans prylar i kassar så får han ta hand om det när han hinner. (Läs "låta det ligga kvar i kassarna i ett par år och sen slänga skiten"). Nu är det iaf fint i sovrummet och jag väntar med spänning på att skjutdörrarna ska komma upp. När klockan blev tjugo över sju så gick jag och nattade Nike och när jag kom ut tjugo minuter senare hade Tilde gått och lagt sig själv och somnat. Så söt. Hon hade istället för sin pyjamas tagit på sig en av KG´s använda t-shirtar som låg på kökssoffan. Där låg hon med pappans tröja och med Ronja-boken under armen. Men stackaren hade inte orkat vänta. Jag pussade om henne och hon vaknade till. Jag frågade varför hon inte tagit sin egen pyjamas. "Det luktar pappa" mumlade hon till svar, la armarna om mig och somnade om. Mitt hjärta smälter för den ungen.

Som ni själva kan läsa så mår jag idag väldigt bra och är så positiv. Inte speciellt sugen på käk är jag heller. Det här går bra. Nu har jag gjort de hemska första dagarna och nu vet jag att det bara blir lättare och lättare. Hoppas på en lika positiv morgondag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0