12/5-09 Totalt mörker (på flera sätt)

Läggningen av Ilian tog nästan fyra timmar i måndags kväll. Fyra timmar! Vi får ju inget som helst privatliv. Men det är inte det värsta. Det allra värsta är att vi blir så frustrerade, arga, ledsna och uppgivna. Tänk att jag som hans mamma inte kan trösta och natta honom.  Mamma skrattade när jag berättade men detta är verkligen ingenting att skratta åt. Ingenting som vi gjorde (gör) hjälper. Jag vet att jag har skrivit om detta förut men jag måste bara få skriva om det igen för det är så knäckande. Att han inte ger sig. Det spelar alltså ingen roll vad man gör. Det fungerar inte att ligga hos honom, inte att ignorera, inte banna, inte trösta, inte sjunga, inte läsa saga, inte ta nappen inte inte inte inte. Nu har vi prövat allt utom experthjälp.

När Ilian väl somnat närmare elva så fick KG sitta och trösta mig istället. Jag kände mig totalt uppgiven och misslyckad. När jag lugnat ner mig lite gick vi och la oss Bara för att vakna av Nike någon timme senare och upptäcka att det var totalt och fullständigt kolsvart i sovrummet. Vi såg absolut ingenting. Nike var ledsen och rädd och vägrade släppa taget om sin säng när KG skulle lyfta över henne till oss. Men när hon hörde min röst släppte hon och gosade sen ner sig mellan oss. Vi konstaterade att det var strömavbrott eftersom det var så mörkt och det var faktiskt en rätt otäck känsla. När jag trodde att Nike somnat om gick jag upp för att gå på toa och hämta en ficklampa. Jag ser nu att hela kvarteret är mörklagt. När jag famlar efter ficklampan så hör jag att Nike ramlar ur vår säng och blir såklart ledsen igen. Har väl inte mer än hunnit somna om förrän Tilde kommer tassandes. Jag måste då famla efter ficklampan och tända den för att lotsa henne till oss. Vi somnar om men efter ett tag kommer strömmen tillbaka och vår väckarklocka nollställs och piper som besatt och då vaknar Nike igen och hon har jättesvårt att somna om och ligger och drar mig i håret och sparkas. Jag lägger mig nere vid fotändan för att försöka somna om där istället.  Nike blir efter en stund tyst och jag kan somna men vaknar stunden senare när det går ett larm och KG som har jour åker iväg på en brand i Norrskedika. (Det visar sig senare att hela idrottsparken i Norrkskedika brann ner till grunden). Klockan tjugo i sex vaknar Ilian och sekunderna senare även de andra. KG kommer hem tio i sju, duschar och drar iväg på jobbet.

Trist tid på jobbet och enda ljusningen denna dag var att Linnea fyllde 15 och vi var där och grattade. Du stora, duktiga, vackra underbara unge! Vi fick god mat och supersmaskig efterrätt.

Kommentarer
Postat av: Frida

Usch! Jag lider med er när du berättar om era kvällar och nätter. Förstår inte att du står på benen om dagarna. Jag håller tummarna för att det vänder snart.



Hur blir det förresten med bion?? Kankse inte funkar nu att KG ska natta barnen själv...



Kram

2009-05-13 @ 12:30:35
URL: http://systerstorochlillebror.blogspot.com
Postat av: Sofie

Vi hade precis likadant med Minya när hon var i Ilians ålder och det SUGER FETT! Får flashbacks, så ångestladdade nattningar kan vara.

2009-05-13 @ 19:18:28
Postat av: Sara

Men usch och fy. Varför ger det sig aldrig?? Kanske är dax att ta en ordetlig funderare på den där experthjälpen du skrev om? Det kunde ju inte skada för ordentlig sömn behöver ni nog hela bunten vid det här laget! Jag kan inte förstå vad det kan bero på. När barnen är här somnar dom ju på stört men det är väl ingen direkt tröst för er men visst är det skumt? Men sen är det säkert många faktorer som spelar in, hans allergi blir väl värre där nere nu den här årstiden och sen är det ju bara så att ungar hellre driver sina föräldrar till vansinne än andra ;-) Håller tummarna att allt vänder från och med ikväll! Kram

2009-05-13 @ 19:55:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0