10/2-14

Var uppe som vanligt tiotusen gånger på toaletten. Kvart i fyra var det dags igen och när jag reser mig upp från toan så kommer störtfloden och jag inser lite chockad att vattnet gått. Precis så dom jag ville ha det, att vattnet skulle gå på natten när Kg var hemma men ändå blev jag alldeles skakis och rädd. V 34+5. Inte 35 fulla veckor som var mitt sista delmål. Kg studsade upp på två sekunder och jag ringer förlossningen. Där säger de att jag ska komma in på en gång. Först tyckte barnmorskan jag pratade med att vi skulle ringa ambulans men efter att ha rådfrågat en kollega så kom de fram till att vi kunde köra själva eftersom jag inte hade värkar än. 

När vi kom till Östhammar kom första värken. 7 min senare kommer nästa och vi ringer efter ambulans som möter oss i Gimo. Jag kliver över till ambulansen och Kg kommer efter i bilen.

 
Väl i ambulansen kommer värkarna tätare och tätare och jag blir lite stressad att de ska komma ut där med stjärten före och att jag mig kommer dö då. Typ. Men värkarna blir aldrig riktigt så starka att det trycker på. Tack och lov. 

Men så kommer jag in till förlossning och då är värkarna från helvetet där. Blir undersökt och det visar dig att jag är öppen 7cm. På 30 minuter har jag öppnat mig 7cm! Helt galet ju. Vad hade hänt om vi inte ringt ambulans? 

Nu tillkallas snabbt förlossningsläkare som gör ett snabbt ultraljud och konstaterar att bebisarna fortfarande ligger med rumporna nedåt och sen går det undan. Först får jag en medicin som stoppar värkarna, sen sätter en barnmorska en kateter (usch och fy men det gick snabbt som tur va), en annan kollar blodtryck och jag får operationskläder. Kg leds iväg och får också byta om. Jag börjar inse att detta är stort och läskigt och jag börjar skaka och blir lite ledsen.

Massvis med folk i operationssalen, narkosläkare och sköterskor, två kirurger, barnmorskor och barnläkare. Jag får ryggbedövning.


Ryggbedövning var inte heller så kul men man har ju liksom inte något alternativ så det var bara att stå ut och försöka slappna av så gott det nu går. Här ligger jag och väntar på barnskrik. När jag väl låg ner så här kändes allt mycket bättre och jag var förväntansfull. 



Ganska snart kommer första skriket. Jag får en snabbkoll på första barnet, en pojke och Kg följer sen med ut i undersökningsrummet och pojken mådde bra och hade fin färg. 2810gr.




Ganska snart kommer barn nr 2 som också var en liten kille. Han mådde tyvärr lite sämre och behövde andningshjälp direkt. 2450gr.


Kg följde med till neonatalavdelningen och jag låg kvar en stund till på operationsbordet där bebisfabriken stängdes för gott. 

Sen hamnade jag på uppvaket med finfin utsikt över slottet.



KG kom förbi och kollade hur jag mådde samt rapporterade om gossarna.


När känseln började komma tillbaka i benen rullades jag ner på förlossningen men innan dess en snabbkik in på neo där jag fick beundra en av pojkarna, tvilling 1.Han var lite gnyig så det skulle sättas cpap (andningshjälp) på honom också.




Sen kördes jag till förlossningen och ett rum där. Där fick vi fika men jag hade så ont i magen att jag knappt fick i mig någonting. 


Sen fick jag smärtstillande i lite olika varianter eftersom morfinet inte verkade och ett tag var jag hög som ett hus.

Highfie :) Ja, man är ju allt annat än snygg efter operation, droger, smärta och gråtattacker. Men jag bjuder på det.



Efter att ha återfått lite av mig själv blev vi återigen ivägskjutsade till neo. Tyvärr började jag med att typ spy ner halva avdelningen. Kände mig dock lite bättre efter det och fick äntligen hålla i ett av mina hjärtan för första gången.






Framåt kvällen behövde jag sova en stund och Kg åkte iväg och åt lite mat.

Sen tillbaka till neo där jag fick sen tvilling 2 för första gången sen kortglimten precis när han kommit ut.
Så himla liten och emlig stackarn. 









Kolla in mina snygga operationsstrumpor :)



Vid 10 var vi tillbaka på vårt nya rum på BB. Lite fika och slalom innan sova efter en mycket lång och omtumlande dag där vi blev 5-barnsföräldrar 5 veckor före utsatt datum.




Kommentarer
Postat av: Emma-Väntar tvillingar!

Åh vilken berättelse! Tårarna bara rinner!
Skönt att det gick bra med er alla <3
Vilka söta pojkar ni fått, Grattis!

2015-02-12 @ 11:03:18
URL: http://princessemma.blogg.se
Postat av: Anonym

Åh så fint ändå ❤️ Tårarna rinner och nu längtar jag tills det är över för min del 😊 /Sofie

2015-03-10 @ 12:51:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0