Bekräftelsebehov

I lördags på festen kom det fram en kvinna till mig. En kvinna som jag bara känner till namnet. Hon kramade om mig och sa, jag citerar, "Bea, vilken fantastiskt kvinna du är. Wow, fem barn!" Jag blev så himla rörd. Detta säger någon som inte känner mig alls. Bara så spontant. Jag blev så glad. Det är ju lite dåligt med bekräftelse när man "bara" går hemma och inte får det behovet tillfredsställt på jobbet. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0